| TRAUMA MACHINE | |
| BOOK TRAUMA MACHINE MYSPACE När man lyssnar på sina plattor med Drain STH så här tio år senare slår det en hur kletigt och tamt dess stuk faktiskt var. Max Martin var inblandad som producent och trollade fram radioskvalet "Simon says", bara en sådan sak. Om det gamla popsnöret hälsade på Trauma Machine i studion med förslag på hur sångerskan Maria Storck skulle kunna hantera sin röst på ett mer kommersiellt gångbart sätt skulle han sannolikt få en förstahandsförklaring om vad demon "Bringing the pain" handlar om. Med det inte sagt att rivjärnsvokalissan i fråga inte skulle kunna ro hem radiopubliken, hennes register sträcker sig från via ömma viskningar genom snällaste skönsång till djupt gormande som får ens manlighet att upplevas hotad. I de extremaste stunderna händer det dock att rösten brister, bäst gör sig den blonda skördetröskan när hon lägger sig till med den melodiska sidan men samtidigt hämtar kraft från det unisexverktyg i rock ’n’ roll-sammanhang kallat: skrevet. Lyssna bara på ”Employee of the year”, jag utmanar dig att inte rycka på ögonbrynet redan efter första refrängvändan. Uppbackad av en tydlig och fyllig basslinga samt simpla men effektiva riff och träffsäkra trumslag uppenbarar sig en människa vars röst är ämnad att åsamka skada. Men nog om henne, viktigast av allt när den gäller denna Malmökonstellation är faktumet att trummisen konsekvent bär lädermask. Om man som musiker inte ser det självklara i att en metaltrummis bör vara iförd lädermask ska man inte ha ett band att spela i. Faktiskt, om man oavsett kulturell bakgrund inte ser det självklara i att en metaltrummis bör vara iförd lädermask ska man inte ha något alls - överhuvudtaget. Stöd kampen för stil och klass i Svea Rikes musikliv, stöd Trauma Machine! DAVID JANNATI |        |
| Back to the artists | |